På papperet ser Naturvårdsverkets förslag om nya jakttider bra ut. Lite mer jakt här, lite mindre där. Men det är en låtsasbalans där den praktiskt utövade, breda jakten i Sverige i slutänden är förloraren.
Naturvårdsverkets förslag om nya jakttider är ännu inte beslutat men har varit ute på remiss.
Här finns hela underlaget
Där föreslås jakten på älg och rådjur förlängas in i februari.
Samtidigt vill verket helt ta bort eller begränsa jakten på flera fågelarter.
I praktiken är dock jakten på älg och rådjur för de allra flesta redan avslutad i februari. Hundjakten är över. Snöförhållanden, viltets kondition, risken för onödigt lidande och andra etiska överväganden sätter naturliga gränser av jägarna själva. Det som återstår är smyg- och vaktjakt – alltså jaktformer som många av etiska skäl väljer bort under den här tiden.
När jag ställde frågan till jägare i mina egna kanaler var bilden tydlig: intresset för att jaga dessa klövvilt i februari är mycket lågt. Många reagerade med ett högt ”NEJJJ!” Ingen var klart för en utökad jakttid i februari. Framför allt när det gäller älg.
Samtidigt fortsätter jakttider på andra arter att krympa. Man ger med ena handen medan man begränsar med den andra.
Jakten på arter som bläsand, kricka och gråtrut föreslås tas bort eller begränsas kraftigt.
Förespråkarna menar att dessa förändringar bygger på en försiktighetsprincip. Naturvårdsverket pekar på minskande eller osäkra bestånd, internationella åtaganden och behovet av att skydda arter där utvecklingen är svår att förutse. Jakttider ses som ett effektivt och administrativt enkelt styrmedel för att visa återhållsamhet.
Problemet är att Naturvårdsverkets egna kunskapssammanställningar samtidigt visar att jakten i sig inte bedöms vara den avgörande orsaken till beståndsminskningarna hos flera av de arter som nu föreslås fredas. I stället pekas faktorer som förändrade livsmiljöer, klimat och påverkan utanför Sveriges gränser ut som betydligt viktigare. Trots det är det återigen jakten, alltså den mest reglerade och kontrollerade mänskliga påverkan, som får stå tillbaka.
Dessutom kortas jakttider även för arter som kråka, kaja och skata, trots att det rör sig om vanliga och livskraftiga arter. Här handlar det främst om regelverk kring häckning, inte om att arterna är hotade.
Resultatet blir ändå detsamma. Ytterligare inskränkningar i den jakt som många jägare faktiskt bedriver.
Och så finns de arter där jakt istället föreslås införas. Som björktrast.
Jag har svårt att se det som något som på allvar väger upp det som försvinner.
Det är inte så att jakten försvinner i ett enda beslut. Den monteras ned steg för steg. Små, till synes rimliga förändringar, men som sammantaget förändrar jakten i grunden.
Först kortas jakttider. Sedan tas arter bort. Vad som sedan återstår är skyddsjakt.
Och det som en gång försvinner kommer inte tillbaka.
Vårjakten på morkulla försvann 2007 och har inte återinförts.
Ejder var tidigare ett självklart jaktvilt. I dag är jakten i praktiken borta.
Även arter som bergand har länge varit försvunnen ur jakttidtabellen.
Det finns få undantag. Gråsäl är ett där jakt återinförts i kontrollerad form. Men mönstret är tydligt, det som tas bort, förblir borta.
Tyngden flyttas istället mot ett fåtal arter, främst klövvilt, där jakten i stället förlängs trots att många jägare av etiska skäl väljer att inte jaga. Samtidigt tillämpas en försiktighetsprincip på andra arter även där jakten inte bedöms vara orsaken till problemen.
Till slut riskerar vi att stå där med jakt året runt på några få arter, etik eller inte, och i övrigt en jakt som reducerats till strikt reglerad skyddsjakt.
Man ger med ena handen.
Och tar med den andra.
Vad blir det egentligen kvar till slut?
FAKTA:
Remissperiod: avslutades 16 februari 2026
Naturvårdsverket lämnar slutligt förslag: senast juni 2026
Regeringen fattar beslut: sommaren 2026
Nya jakttider kan börja gälla: 1 juli 2026
Lämna ett svar