Kategori: Löshundsjakt
-
Tilliten som försvann tillsammans med vargjakten
Människor jag pratar med förmedlar en djup förtvivlan och gränslös trötthet efter att aldrig bli lyssnade på, alltid överkörda, politikers tomma ord och sorgen över ett liv i naturen som blivit något annat än att bara leva med den, på mer likvärdiga villkor. Foto: Madeleine Lewander.
-
För varje tystad jakthund slocknar en själ
Jag ser det i ögonen på min hund varje gång vi går ut i skogen. Glöden, förväntan, lycka. Men så bra vill jakthatarna inte att våra hundar ska må. De vill ta deras livsuppgift ifrån dem, rätten att få leva sina bästa liv, det de är födda till. Men vi som står dem närmast vet
-
Är det så här vi ska ha det med vargen?
När det till och med blir svårt att gå med hundarna i koppel i skogen. Är det inte dags att börja förvalta vargstammen på riktigt då? Foto: Privat
-
Nej, det går inte att kompromissa om vargen
Finnstövaren Hebbe dog nyligen under vidrigast tänkbara former. Hans lår var söndertuggade av vargen som anföll honom. Ägaren hann avbryta attacken men det var för sent. Veterinären kunde inget göra. Hebbe var i chock och skrek av smärta under sin sista tid i livet, hela vägen in till veterinären och in i döden. Hebbe blev
-
Därför räknas inte jägarnas berättelser om vargangrepp
”Jag har två vargar som cirklar omkring mig, de drar inte. Kom hit för fan!” Han står fastfrusen med radion i ett konstigt grepp. Eller tappade han den? Han hör sig själv skrika. Så har han aldrig skrikit. Bössan hänger på axeln, magasinet är i men han har inte stängt slutstycket. Klumpigt lyfter han
-
Vi slutar aldrig jaga med våra hundar!
Varje gång jag går ut, jagar eller jakttränar med mina hundar kollar jag Rovobs numera. Jag vet, det inger en falsk trygghet. Men det är det enda jag kan göra. Jag väljer, trots varg omkring mig, att jaga med mina hundar. Ett liv i ständigt koppel för en hund är ovärdigt. Men för att jag gör
-
Viltolyckorna är inte jägarnas fel
Det finns väldigt många människor men även organisationer som kräver en hel massa av oss jägare. Det är till viss del förstås bra. Vi ska tåla att synas i sömmarna och kunna stå upp för vår jakt i alla väder. Men idag är det rörigt. Det skälls och bannas över jägarna, antingen skjuter vi för
-
Äntligen vargjakt! Vi fick rätt!
Äntligen! Vargjakten kan starta på måndag! Jag har sett hur hårt mina kolleger och förtroendevalda på Jägareförbundet jobbat i vargfrågan. Och de har jobbat länge, i flera decennier. Under vissa perioder dygnet runt, några har varit så engagerade och jobbat så hårt att det uppstått djup oro kring deras välbefinnande. Nu har vi kämpat ända
-
Fluffstatistik som förminskar löshundsjaktens problem
Fördummade. Alla kusiner från landet, mormor, jägare, tamdjursuppfödare och andra drabbade har tydligen svårt att fatta hur saker omkring dem verkligen förhåller sig. Så känns det i alla fall när man läser Naturskyddsföreningens argument i det de kallar ”vargmyter”. Det som berörda människor känner och direkt upplever anses inte vara på riktigt och ska argumenteras mot. Och
-
Du som hånar de drabbade, sover du verkligen gott?
Jag undrar en sak: Du som fortsätter att håna människor som ligger längst ner i ett svart hål av sorg efter att ha fått sin hund och nära familjemedlem ihjälbiten av varg… Du som kastar ”det är ditt eget fel” i ansiktet på drabbade människor som aldrig fått vara med och påverka den tillvaro
-
Låt dem inte släcka glöden i din hunds ögon
Nu är det dags igen. ”Koppla alla jakthundar!”, skriker en liten grupp människor långt borta. ”Låt dem leva sina liv i koppel.” Jag läser argumentet om och om igen på nätet. Vad innebär ständigt koppel för en hund som i livet redan uppnått himmelriket genom att få göra det den är född till, det vill
-
Han överlevde björnen men dränks i cyberloskor
Vissa har tagit sig rätten att anklaga jägarna för i princip allt. Ibland haglar det åt alla håll. Gör vi på ena sättet får vi bannor för det. Gör vi tvärtom är inte det heller bra. En del tycker att vi jagar för lite vildsvin och är jättearga på det. Trots att vi skjuter nästan 100
-
Om varg i verkligheten och på pappret
Vissa har en verklighet att utgå från. Andra har bara siffror på ett papper. Vad anser du om jakt på varg? Drabbad landsbygdsbo: – Den är nödvändig i vårt område. Vargen går i byn och på tomten, tar våra hundar utanför dörren. Vi kan inte längre med gott samvete låta våra små barn sova ute
-
Hundens sanna lycka? Att få jaga förstås!
Ni har gått tillsammans i flera timmar, du och din hund. Dagen är vacker. Kall och krispig. Svårt att ta sig fram tyst. Skogens gula och röda glitter anfaller ögonen och får dig att kisa. Hunden söker ut, är borta ett tag, kommer tillbaka efter en stund, ni ser varandra i ögonen. Hunden ser på